En dag då man inte orkar mer..

 

kroppen har sagt nej för länge sen, hjärtat likaså..

fast hjärnan säger att fortsätt att kämpa..

Du har lovat att inte ge upp..Och defenitift inte nu..

Den där dagen du träffade honom i garaget.. då vi båda grät.. då JAG lovade honom att aldrig mer försöka med det igen.. att ge upp.. När jag föll ihop hos hans mamma.. Jag har lovat dig att det aldrig kommer ske..

Och jag bryter ALDRIG mitt löfte för det!

 

Ge inte upp för än du kommit dit din väg visat vart ditt slut är..

Jag vet att mitt slut inte är här.. jag är långt ifrån det..

Långt ifrån att ge upp.. Fast kämparglöden jag haft brinner snart sin sista låga.. Den är inte långt från att blåsas ut..

Vet inte vart jag ska..

Är det rätt eller fel..

Han kommer inte längre att komma in här o säga... Hej min ängel... Jag är hemma nu..

Pallar jag det...?

 

Krigardrottningen börjar falla från sin tron... Från sin högsta punkt..

Jag har krigat för ett bra jobb.. En bra lön.. Ett EGET hem.. jag har det..

Ändå är allt så fel.. min familj ligger i sin säng på golvet brevid mig..

Min familj jag inte ens klarar av att ta om.. Han behöver så mycket och jag kan så lite..

VI behöver dig.. o du kommer inte hem..

 

panikångesten som infinner sig i min kropp... kommer den någonsin att sluta..?

Kommer jag att sluta gråta...? kommer mitt tak att bli vitare.. de som jag stirrat på nu i flera timmar..

Nä jag tror inte det.. Känslan av att inte kunna andas.. trycket över mitt bröst.. att bara vilja ringa..

messar men får inget svar...

Tror inte det är någon som förstår min frustrastion.. Inte så konstigt när jag inte nämner något till någon..

Och när jag väl gör det säger dom bara att jag ska gå och prata med någon.. det är det som behövs..

Jag behöver att han kommer hem igen och säger som alltid..

 

"Det löser sig hjärtat.. jag lovar dig det.."

 

 

 

Jag har PANIK.. Kan ingen bara säga åt mig vad som är rätt och fel..?

 

Nej istället sitter jag här och är deprimerad.. med en grogg i ena handen.. en cigg i andra.. vår låt på stereon..

 

Sen när började jag röka inomhus..?

 

Juste.. det är mitt hem nu.. jag får göra precis vad jag vill.. ingen som blir arg längre...

 

Jag saknar dig...

 

 

// Nathalie