Vad vore livet utan minna vänner?
Är så tacksam för att dom alltid finns där, dom ställer alltid upp och dom lyssnar ALLTID!
Måste nog vara en av de lyckligaste. När det gäller mina vänner i alla fall!
Tack ni vet vilka ni är! Och jag kommer aldrig att glömma er!

Jag finns här för er lika mycket som ni finns här för mig nu.
När jag har det tungt, livet är som en berg och dalbana just nu!
*suck* En djup suck!

Hatar att inte vara mig själv. Det lilla lyckopiller som jag alltid fick höra att jag var förut!
Jag lyste upp tillvaron i många människor!
Vad hände med henne?

Du tog henne ifrån mig, du tog min glädje!
Om du inte tänker ta vara på den stora del av mitt hjärta som du har.
Och om du tänker fortsätta att hoppa och skära sönder det i tusen bitar.
Vore jag glad om du gav det tillbaka!
Just nu verkar du inte kunna fylla det tomrum som finns!
Och inte verkar du kämpa för det heller!
Så vad ska jag tro?

Ska jag fortsätta min långa väg själv igen!
Som jag alltid gjorde förr.
Tror fortfarande att Ensam är stark . . .
Tills du bevisar motsatsen, då kanske jag vågar att släppa in någon nära igen!
Annars... Tack för allt!
Jag kan nog bygga upp min väg och mur igen som den en gång varit!
Då ska den aldrig mer få rivas ner igen. För det gör så fruktansvärt ont!

Funderar på vad det är jag saknar, skulle jag veta det.
Så skulle jag ändra det. Ett misstag och man förlorar allt igen!
Och det går så sjukt fort! Vet ju att någon har hänt!
Men lååångt ifrån allt! Berätta och jag lovar att jag kommer göra ett val.
Därifrån väljer jag om jag ska bli hel eller fortsätta!

Just nu känns det som att hjärtat är i tusen bitar!
Och jag är obeskrivligt förvirrad!