Håller fast vid det jag skrev förut!
Det här tillägnad någon annan!

Kärlek är som ett moln
Rymmer en hel del regn
Kärlek är som en eld
Det bränner dig när det är varmt

Som en sten kan den krossa dig!
Du vet aldrig när, men när det väl händer så känns det!
Det lovar jag dig! Känner den här smärtan igen, igen och igen!

Slutade att gråta mig själv till sömns för en månad sen!
Tillbaka på ruta ett.. Vill jag det här igen..?
Orkar jag! Eller är det så här det ska sluta?
Kan någon ge mig svar!

Jag hatar att inte veta, jag hatar att det finns oärliga människor!
VARFÖR kan man inte vara ärliga mot varandra!
Varför prata bort något som är så genomskinligt.
Som syns, svart på vitt!
Är det jag som är dum eller korkad!
Eller älskar människor att ljuga för mig?
Eller för människor som inte kan ljuga tillbaka!

Önskar jag var blind ibland, för att inte kunna läsa!
Önskar att jag inte hade någon känsel för att inte känna!

Hatar att jag själv förstorar saker i mitt huvud som kanske inte ens är sant!
En myra kan bli en elefant om jag tänker för länge!
Det är som att jag snackar skit med massa människor. Börjar med ett ord men slutar i en mening.
Fast jag bara tänker själv!
Jag vill ju inte dela mina tankar med någon!